Ge aldrig upp, du får ej ta slut,

du måste gräva, för att finna vägen ut.

Släpp aldrig hoppet, det bästa du har,

nere i djupet, där hittar du svar.

Öppna och se, vad världen vill ge,

lös problemen, fortsätt att le.

När andra sviker, när du springer så benen viker,

då har du dig själv, ett rent ark, som du på bästa sätt med tiden färgar & viker!

Du är dig själv din bästa vän,

du är än dock oändlig...

//Charlotte 091213

Alltid ska det vara något nytt. Är det ena avklarat så kommer det andra och tar tid.

Men som ett pussel så växer jag för varje bit. Uppgifter som dyker upp och bör tas tag i ger mer kunskap och lärdom om mig själv. Jag vet hur jag ska handskas med situationer och vet att jag klarar av dem.

Men samtidigt vill jag inte bygga för snabbt..för som jag sagt tidigare så ska man växa i lagom takt och med eftertanke.

Fråga en extra gång, "gör jag rätt?" innan du kliver vidare på stigen. För då vet du, förhoppningsvis, att du tar rätt beslut.

Nu hoppas jag, med tankte på att jag har tänkt efter en hel del, att jag tagit ett beslut som gynnar mig.

Men utan att gå vidare så vet jag aldrig svaret på den frågan. Så nu åker jag och inväntar nya utmaningar, testar nya miljöer och hoppas på framgång i mitt beslut.

Men kommer dagen då någon tvingar hem mig helhjärtat så tror jag inte att jag funderar särskilt länge innan jag packar väskan igen....för då tror jag mig veta ta rätt beslut utan eftertanke!

//Charlotte

Ibland tycks det finnas svar på alla frågor, ibland är boken lättläst.

Enligt mig är det oftast de svårlästa och gåtfulla böckena som är bäst. Där du måste vrida och vända på radera för att de ska få en mening, när du måste gräva ner i djupet av dig själv för att hitta svaret, när du får "kämpa" för att få ett lyckligt slut...det är då de är som bäst!

Men ibland känns boken oändlig och helt utan mening. Hur många sidor och kapitel ska passeras innan svaret uppenbarar sig? Hur länge ska du skumma igenom för att finna spänningen, spänningen som leder dig någon vart?

Det är i vissa fall omöjligt att veta, om inte recensionen är publicerad.

Men vill man veta innan vad som kommer att hända eller vill man att nyfikenheten ska driva en vidare?

Jag vet inget riktigt klart, men har inte kommit så långt i min bok för att avgöra och sätta fingret på "det" än heller. Jag drivs av utmaningen att få reda på, av nyfikenheten till att klara målet.

I min bok finns inget slut recenserat, den är fortfarande under produktion. Jag är en författare som lever nuet och tänjer gränser för att få ett kryddigt innehåll som väcker intresse...

//Charlotte

Du blundar, ser rakt igenom, eller vet inte ens om att den är där. Den riktiga sanningen. I det undermedvetna är den, gnager dig sönder.
Ett ord, en mening eller en hel diskussion kan vara totalt ytlig. Du kan berätta, förklara och även analysera utan att se in i djupet.
Nu behövs ett lyssnande öra, väl valda frågor och förståelse för att se bakom väggen. Väggen som tog lång tid på sig att byggas. Väggen som behöver tid för att rivas.

Men för guds skull..använt knytnävar och stålrör för att ta er igenom. På andra sidan finns en vilsen och ensam själ.
Och det är just när ljusglimman skiner genom hålet i väggen som själen kan andas igen.
Samlar ny kraft för att försöka hitta något att sätta fingret på, någon typ av orsak. Något att skylla eller skälla på. Därefter ta sig ner i djupet, se problemet precis som det är och sedan kuta, springa eller bara Gå därifrån.

Ibland ska problem inte lösas eller glömmas för fort. Ta istället dess hand, acceptera, och gå med ett tag. Kom fram till en lösning och sedan kan ni skiljas åt som vänner.
Ofta har det onda något gott med sig. Allt händer av en anledning, ödets väg. Det är även det som du kämpar dig igenom i livet som skapar dig till den du är.

Du är alltid dig själv!
//Charlotte

Jag vet inte vad det är,

vad som skapar dessa besvär.

Nytt blir gammalt &

gammalt blir nytt.

Frågan ligger i tanken,

som glorian till mitt hjärta.

Sitter här och hittar inte ut..

Vart är svaren och mina drömmars sagoslut?

Det är inte lätt att sätta punkt Allt löper som oftast vidare och bildar nya vägar och uppfattningar

Man tror sig veta att den är där, punkten Men människan, personligheten är oändlig Lika oändlig som universum och kunskapen

Du är aldrig fullbordad och hundra procent säker på mig, om vem jag är Aldrig hundra procent utbildad som kunskapens Gud

Att aldrig kunna sätta punkt i dessa situationer är befriande

Du är som ingen annan och alla andra Alla har sina funderingar, alla olika Svaren är därefter, därför är världen som den är idag

Oändligt nyfiken

//Charlotte

Livet är shampoo.

Genvägar tas för att hinna med. Hinna med allt som är planerat, allt som är "viktigt"! Men vad är viktigt? Är det att hinna med, att vara till hands och synas?

Balsam behövs för att slipa stenen. För att täppa till de oslutna cirklarna. För att lugna den hastiga stömmen, den som rinner över när man står utan cyklop. Man ser inte floden och tiden flyr iväg medan du drunknar i en så kallad yta.

                                      Du är ytan under vattnet...

Ta tiden att se dig omkring. Vart är du? Vad vill du?

Du är viktigt. Se dig själv!

Funderar. Vad funderar jag på? Svårt att samla tankar och bilda en uppfattning. Jag är för spridd på allt och något, lite här och lite där. Ingen helhet.

Kommer en sväng utanför stängda dörrar och går för mig själv. Lyssnar på naturens läten eller favoritmusik i öronen-

Komma hemifrån, har inga måsten att ta tag i. Då, då samlar jag mig. Så otroligt skönt att vara sitt fantastiska inre och bara låta tankar flöda. Fantisera om framtiden, sätta mål och bara le åt vad världen har att erbjuda.

Jag lever nuet, drömmer om framtiden och strävar efter uppfyllelse!

//Charlotte