Sällskapssjuk, det är vad jag är.

Att någon annans närhet kan göra sådan skillnad. Att vara två eller flera på samma plats betyder verkligen mycket. Känslan av en gemenskap styrker mig inifrån. 

Trots min starka ensamma sida så behöver jag tillhöra något, ofta. Att säga hej till jobbsurret och tunnelbanans opersonliga behörighet och kliva innanför dörren till ett tomt boende, på blåa linjens ändstation, är inte alltid en lättnad. Trots alla rutor som behöver checkas av innan kvällen är slut så tycks det ändå inte finnas något att göra. Det kommer en obefogad rastlöshet och ingenting blir gjort.

Istället rullar sluttexterna på ett antal avsnitt av Sex and the city. Livet på duken där de alltid tycks ha något att göra och någon runt sig. Och det ständiga sökandet efter sza sza szu.. 

Men likt verkligheten så såras de liksom oss. Men skillnaden är att de gräver ner sig, deppar och kommer igen. 

   Det är dags att komma igen nu. Sluta deppa. "What do you call sza sza szu gone bad?" "Sza sza usch?"

Och så var det med det. Det blev ett usch och sedan vidare på en fabulous middag med tjejerna eller en ny date. 

Varför ska det behöva ta så mycket mer energi än så?

/Charlotte

 

lillasyster

21 september 2011 23:21

Jag Älskar Dig! <3

http://gilde.devote.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hemma i Kramfors igen, kände för att umgås med familjen lite. Och då är det himla smidigt att kunna ta sista minuten för bara 450 kronor från Stockholm. Hemma på ett kick. Så i dag när jag vaknade så var det för att göra småstaden och hälsa på vänn...

Jag tog klivet och flyttade till Stockholm från Norrland, en stor förändring för mig. Och bara ett par veckor senare anordnade jobbet en "förändringsfest". Men hör och häpna. Detta firades, ironiskt nog, genom att vi som jobbar på Folksam i Stockho...

Jag är egentligen ingen person som hatar, därför hatar jag att jag hatar nu. Jag hatar att mitt hat får mig att vilja skriva, när skriva är något jag älskar..   Jag hatar kärleken när den gör som ondast, när den river och bryter ner. Jag hatar nä...

Så mycket, men så tomt. Hela jag är full av känslor, obeskrivbara i detta nu. Att sitta med tom blick och vilja se är inte lätt.. Just nu vet jag inte vilka ord jag ska uttrycka mig med men ändå så skriver jag. Rörelsen i fingrar och vetskapen om...

..där vardagen flyter på och tiden rinner iväg. Man nöjer sig med det alldagliga, det tillgängliga och ser inte bortom. Normer, vanor och talesätt förblir de som de alltid varit. Lycklig?   Att våga se bortom är ansträngande och kräver mod. S...