Jag tog klivet och flyttade till Stockholm från Norrland, en stor förändring för mig. Och bara ett par veckor senare anordnade jobbet en "förändringsfest".

Men hör och häpna. Detta firades, ironiskt nog, genom att vi som jobbar på Folksam i Stockholm bilade upp till Norrland.  

Ja, förändringar kan vara bra på olika sätt. För mig var en förändring från min förändrade vardag bra när jag fick träffa kända ansikten, de som gör mig glad, igen.

Det hölls tal om hur bra vi anställda skött oss under denna förändring, som förhoppningsvis ska gynna företagets framtid. Vi fick beröm och tack vare bra talare och chefer så gick faktiskt några av komplimangerna in. 

Tänk att en människa kan beröra personligt trots en publik på över 100. Ja ibland berör en person många och ibland berör många personer en ensam. 

Men oftast är det en person som berör en annan mest.

  Jag saknar att blir berörd av just den personen.

Jag vet att jag blir berörd av olika i princip hela tiden och det är jag tacksam över. Men just den, ni vet. Du vet.

Förändras för förändringar..

/Charlotte

Sällskapssjuk, det är vad jag är.

Att någon annans närhet kan göra sådan skillnad. Att vara två eller flera på samma plats betyder verkligen mycket. Känslan av en gemenskap styrker mig inifrån. 

Trots min starka ensamma sida så behöver jag tillhöra något, ofta. Att säga hej till jobbsurret och tunnelbanans opersonliga behörighet och kliva innanför dörren till ett tomt boende, på blåa linjens ändstation, är inte alltid en lättnad. Trots alla rutor som behöver checkas av innan kvällen är slut så tycks det ändå inte finnas något att göra. Det kommer en obefogad rastlöshet och ingenting blir gjort.

Istället rullar sluttexterna på ett antal avsnitt av Sex and the city. Livet på duken där de alltid tycks ha något att göra och någon runt sig. Och det ständiga sökandet efter sza sza szu.. 

Men likt verkligheten så såras de liksom oss. Men skillnaden är att de gräver ner sig, deppar och kommer igen. 

   Det är dags att komma igen nu. Sluta deppa. "What do you call sza sza szu gone bad?" "Sza sza usch?"

Och så var det med det. Det blev ett usch och sedan vidare på en fabulous middag med tjejerna eller en ny date. 

Varför ska det behöva ta så mycket mer energi än så?

/Charlotte

Jag är egentligen ingen person som hatar, därför hatar jag att jag hatar nu. Jag hatar att mitt hat får mig att vilja skriva, när skriva är något jag älskar..

Jag hatar kärleken när den gör som ondast, när den river och bryter ner. Jag hatar när den ibland tappar bort människans ensamma styrka.

Men kärleken är underbar i sina finaste stunder, då är den inget annat lik.  

   Jag hatar hur den ibland berövar kunskapen att se, vad som egentligen händer. Jag hatar hur tiden bara kan rinna i väg i hopp om en framtid, samtidig som du gräver dig djupare i gropen som du senare ska ta dig ur.

(Jag hatar att du fick mig att älska din musiksmak, att jag enbart lyssnar på dina låtar när jag pendlar till jobbet. Och jag hatar att jag vill lyssna på den tillsammans med dig.

Jag hatar att jag är dig lik, att jag går för mig själv på perrongen och inte bryr mig om någon. 

Jag hatar att jag önskar du klev på tunnelbanan och såg mig igen, att du kom tillbaka.

Jag hatar att jag tänker så, när du sårat mig som ingen annan gjort.)

Jag hatar att det finns två sidor av ett uppbrott, att den ena vet medan den andra inte förstår.

Jag hatar när det inte finns svar på allt, att ett "vet inte" ibland får räcka.

Jag hatar också att jag vet hur båda sidorna känns, då det får mig att tydligare inse vad verkligheten är.

Så..jag hatar verkligen att jag älskar dig som jag gör!