Direktlänk till inlägg 25 april 2010
Så mycket, men så tomt. Hela jag är full av känslor, obeskrivbara i detta nu.
Att sitta med tom blick och vilja se är inte lätt..
Just nu vet jag inte vilka ord jag ska uttrycka mig med men ändå så skriver jag. Rörelsen i fingrar och vetskapen om att jag skriver hjälper mig att tänka och dyka djupare.
Så det jag egentligen ville få fram uppenbarar sig för mig under tiden..vilket var att ibland kan den som vet så mycket och trivs fantastiskt bra drabbas av det väldigt vanliga "syndromet" att tappa kontrollen och bara stirra med tom blick.
Jag som står "stadigt" vet inte längre lika mycket som jag vill. Hur ser framtiden ut? Hur kommer jag dit? Vilka val måste jag göra för att ta nästa kliv?
Stora frågor med komplicerade svar. Svar som du kanske vet är de bästa, men är krävande att inse..
//Charlotte
Sällskapssjuk, det är vad jag är. Att någon annans närhet kan göra sådan skillnad. Att vara två eller flera på samma plats betyder verkligen mycket. Känslan av en gemenskap styrker mig inifrån. Trots min starka ensamma sida så behöver jag ti...
Jag är egentligen ingen person som hatar, därför hatar jag att jag hatar nu. Jag hatar att mitt hat får mig att vilja skriva, när skriva är något jag älskar.. Jag hatar kärleken när den gör som ondast, när den river och bryter ner. Jag hatar nä...
..där vardagen flyter på och tiden rinner iväg. Man nöjer sig med det alldagliga, det tillgängliga och ser inte bortom. Normer, vanor och talesätt förblir de som de alltid varit. Lycklig? Att våga se bortom är ansträngande och kräver mod. S...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||||
|