Direktlänk till inlägg 12 mars 2010
..där vardagen flyter på och tiden rinner iväg. Man nöjer sig med det alldagliga, det tillgängliga och ser inte bortom. Normer, vanor och talesätt förblir de som de alltid varit.
Lycklig?
Att våga se bortom är ansträngande och kräver mod.
Ska kunna ta rädlsan som sköljer över när sanningen uppenbaras. Se in i djupet och inse möjligheten att gå vidare, att utforska, ta ett kliv ut i osäkerheten. En osäkerhet som förhoppningsvis driver dig dit du vill. Göra det otänkbara, "omöjliga", ovanliga....the road goes on.
Blunda och gå in i dig själv, se självständigheten och möjligheterna..
//Charlotte
Sällskapssjuk, det är vad jag är. Att någon annans närhet kan göra sådan skillnad. Att vara två eller flera på samma plats betyder verkligen mycket. Känslan av en gemenskap styrker mig inifrån. Trots min starka ensamma sida så behöver jag ti...
Jag är egentligen ingen person som hatar, därför hatar jag att jag hatar nu. Jag hatar att mitt hat får mig att vilja skriva, när skriva är något jag älskar.. Jag hatar kärleken när den gör som ondast, när den river och bryter ner. Jag hatar nä...
Så mycket, men så tomt. Hela jag är full av känslor, obeskrivbara i detta nu. Att sitta med tom blick och vilja se är inte lätt.. Just nu vet jag inte vilka ord jag ska uttrycka mig med men ändå så skriver jag. Rörelsen i fingrar och vetskapen om...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|