Du blundar, ser rakt igenom, eller vet inte ens om att den är där. Den riktiga sanningen. I det undermedvetna är den, gnager dig sönder.
Ett ord, en mening eller en hel diskussion kan vara totalt ytlig. Du kan berätta, förklara och även analysera utan att se in i djupet.
Nu behövs ett lyssnande öra, väl valda frågor och förståelse för att se bakom väggen. Väggen som tog lång tid på sig att byggas. Väggen som behöver tid för att rivas.

Men för guds skull..använt knytnävar och stålrör för att ta er igenom. På andra sidan finns en vilsen och ensam själ.
Och det är just när ljusglimman skiner genom hålet i väggen som själen kan andas igen.
Samlar ny kraft för att försöka hitta något att sätta fingret på, någon typ av orsak. Något att skylla eller skälla på. Därefter ta sig ner i djupet, se problemet precis som det är och sedan kuta, springa eller bara Gå därifrån.

Ibland ska problem inte lösas eller glömmas för fort. Ta istället dess hand, acceptera, och gå med ett tag. Kom fram till en lösning och sedan kan ni skiljas åt som vänner.
Ofta har det onda något gott med sig. Allt händer av en anledning, ödets väg. Det är även det som du kämpar dig igenom i livet som skapar dig till den du är.

Du är alltid dig själv!
//Charlotte

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hemma i Kramfors igen, kände för att umgås med familjen lite. Och då är det himla smidigt att kunna ta sista minuten för bara 450 kronor från Stockholm. Hemma på ett kick. Så i dag när jag vaknade så var det för att göra småstaden och hälsa på vänn...

Jag tog klivet och flyttade till Stockholm från Norrland, en stor förändring för mig. Och bara ett par veckor senare anordnade jobbet en "förändringsfest". Men hör och häpna. Detta firades, ironiskt nog, genom att vi som jobbar på Folksam i Stockho...

Sällskapssjuk, det är vad jag är. Att någon annans närhet kan göra sådan skillnad. Att vara två eller flera på samma plats betyder verkligen mycket. Känslan av en gemenskap styrker mig inifrån.    Trots min starka ensamma sida så behöver jag ti...

Jag är egentligen ingen person som hatar, därför hatar jag att jag hatar nu. Jag hatar att mitt hat får mig att vilja skriva, när skriva är något jag älskar..   Jag hatar kärleken när den gör som ondast, när den river och bryter ner. Jag hatar nä...

Så mycket, men så tomt. Hela jag är full av känslor, obeskrivbara i detta nu. Att sitta med tom blick och vilja se är inte lätt.. Just nu vet jag inte vilka ord jag ska uttrycka mig med men ändå så skriver jag. Rörelsen i fingrar och vetskapen om...