Senaste inläggen

Av Charlotte Gilde - 11 oktober 2011 23:04

Hemma i Kramfors igen, kände för att umgås med familjen lite. Och då är det himla smidigt att kunna ta sista minuten för bara 450 kronor från Stockholm. Hemma på ett kick.

Så i dag när jag vaknade så var det för att göra småstaden och hälsa på vänner, men istället vaknade jag med feber och kunde varken eller.

Men ska jag vara sjuk så ska jag ju vara det hemma. För vad är inte bättre än att bli omhändertagen av mamma? 

Men i morgon ska jag försöka ta mig i kragen och besöka min kära Caroline som fyllde år i går. Min vän som lever sitt nya liv som förälder till två fantastiskt söta tvillingstjejer.

Japp, det och en middag hos bestemor och bestefar. Så nu gäller det att febern lägger sig i natt och att jag vaknar pigg som en lärka i morgon :)


 


När jag återvänder till Stockholm på torsdag är det inte många dagar kvar innan vi flyttar till en ny lägenheten. Flyttar in hos ett par i deras fyra, spännande!

Där kommer jag och Linnea få egna rum, vilket känns underbart. Skönt med lite privacy :) Plus att jag kortar ner min resväg till jobbet med nästan det dubbla. 

Så, inte så konstigt att jag längtar.


Helgen kommer även att vara väldigt händelserik, ur många olika aspekter. Så nu ser jag ljust på det mesta faktiskt!


Haha, shit. Tror nästan detta är första gången jag bloggar på vanligt vis, utan djupa tankar och funderingar. Bara helt enkelt..och det kändes skönt.


Må och lev

/Charlotte



Av Charlotte Gilde - 26 september 2011 23:23

Jag tog klivet och flyttade till Stockholm från Norrland, en stor förändring för mig. Och bara ett par veckor senare anordnade jobbet en "förändringsfest".

Men hör och häpna. Detta firades, ironiskt nog, genom att vi som jobbar på Folksam i Stockholm bilade upp till Norrland.  


Ja, förändringar kan vara bra på olika sätt. För mig var en förändring från min förändrade vardag bra när jag fick träffa kända ansikten, de som gör mig glad, igen.

Det hölls tal om hur bra vi anställda skött oss under denna förändring, som förhoppningsvis ska gynna företagets framtid. Vi fick beröm och tack vare bra talare och chefer så gick faktiskt några av komplimangerna in. 

Tänk att en människa kan beröra personligt trots en publik på över 100. Ja ibland berör en person många och ibland berör många personer en ensam. 

Men oftast är det en person som berör en annan mest.

  Jag saknar att blir berörd av just den personen.

Jag vet att jag blir berörd av olika i princip hela tiden och det är jag tacksam över. Men just den, ni vet. Du vet.


Förändras för förändringar..


/Charlotte


Av Charlotte Gilde - 21 september 2011 22:58

Sällskapssjuk, det är vad jag är.

Att någon annans närhet kan göra sådan skillnad. Att vara två eller flera på samma plats betyder verkligen mycket. Känslan av en gemenskap styrker mig inifrån. 


Trots min starka ensamma sida så behöver jag tillhöra något, ofta. Att säga hej till jobbsurret och tunnelbanans opersonliga behörighet och kliva innanför dörren till ett tomt boende, på blåa linjens ändstation, är inte alltid en lättnad. Trots alla rutor som behöver checkas av innan kvällen är slut så tycks det ändå inte finnas något att göra. Det kommer en obefogad rastlöshet och ingenting blir gjort.

Istället rullar sluttexterna på ett antal avsnitt av Sex and the city. Livet på duken där de alltid tycks ha något att göra och någon runt sig. Och det ständiga sökandet efter sza sza szu.. 

Men likt verkligheten så såras de liksom oss. Men skillnaden är att de gräver ner sig, deppar och kommer igen. 

   Det är dags att komma igen nu. Sluta deppa. "What do you call sza sza szu gone bad?" "Sza sza usch?"

Och så var det med det. Det blev ett usch och sedan vidare på en fabulous middag med tjejerna eller en ny date. 

Varför ska det behöva ta så mycket mer energi än så?


/Charlotte

Av Charlotte Gilde - 20 september 2011 00:07

Jag är egentligen ingen person som hatar, därför hatar jag att jag hatar nu. Jag hatar att mitt hat får mig att vilja skriva, när skriva är något jag älskar..


Jag hatar kärleken när den gör som ondast, när den river och bryter ner. Jag hatar när den ibland tappar bort människans ensamma styrka.

Men kärleken är underbar i sina finaste stunder, då är den inget annat lik.  

   Jag hatar hur den ibland berövar kunskapen att se, vad som egentligen händer. Jag hatar hur tiden bara kan rinna i väg i hopp om en framtid, samtidig som du gräver dig djupare i gropen som du senare ska ta dig ur.

  

(Jag hatar att du fick mig att älska din musiksmak, att jag enbart lyssnar på dina låtar när jag pendlar till jobbet. Och jag hatar att jag vill lyssna på den tillsammans med dig.

Jag hatar att jag är dig lik, att jag går för mig själv på perrongen och inte bryr mig om någon. 

Jag hatar att jag önskar du klev på tunnelbanan och såg mig igen, att du kom tillbaka.

Jag hatar att jag tänker så, när du sårat mig som ingen annan gjort.)


Jag hatar att det finns två sidor av ett uppbrott, att den ena vet medan den andra inte förstår.

Jag hatar när det inte finns svar på allt, att ett "vet inte" ibland får räcka.

Jag hatar också att jag vet hur båda sidorna känns, då det får mig att tydligare inse vad verkligheten är.


Så..jag hatar verkligen att jag älskar dig som jag gör!

Av Charlotte Gilde - 25 april 2010 22:00

Så mycket, men så tomt. Hela jag är full av känslor, obeskrivbara i detta nu.

Att sitta med tom blick och vilja se är inte lätt..

Just nu vet jag inte vilka ord jag ska uttrycka mig med men ändå så skriver jag. Rörelsen i fingrar och vetskapen om att jag skriver hjälper mig att tänka och dyka djupare.

Så det jag egentligen ville få fram uppenbarar sig för mig under tiden..vilket var att ibland kan den som vet så mycket och trivs fantastiskt bra drabbas av det väldigt vanliga "syndromet" att tappa kontrollen och bara stirra med tom blick.


Jag som står "stadigt" vet inte längre lika mycket som jag vill. Hur ser framtiden ut? Hur kommer jag dit? Vilka val måste jag göra för att ta nästa kliv?

Stora frågor med komplicerade svar. Svar som du kanske vet är de bästa, men är krävande att inse..


//Charlotte

Av Charlotte Gilde - 12 mars 2010 21:46

..där vardagen flyter på och tiden rinner iväg. Man nöjer sig med det alldagliga, det tillgängliga och ser inte bortom. Normer, vanor och talesätt förblir de som de alltid varit.

Lycklig?


Att våga se bortom är ansträngande och kräver mod.

Ska kunna ta rädlsan som  sköljer över när sanningen uppenbaras. Se in i djupet och inse möjligheten att gå vidare, att utforska, ta ett kliv ut i osäkerheten. En osäkerhet som förhoppningsvis driver dig dit du vill. Göra det otänkbara, "omöjliga", ovanliga....the road goes on.


Blunda och gå in i dig själv, se självständigheten och möjligheterna..


//Charlotte

?

Av Charlotte Gilde - 14 februari 2010 22:16

Hur skulle det se ut om allt blev som man ville?


Jag vet inte om jag orkar vänta och se. Kanske ska släppa taget och gå vidare, mot sin egen vilja..eller följa den?

Kanske känns bättre efter ett tag, alltid första steget som tar mest energi. Men kan resultera i ett starkare och piggare jag.

Vad ska jag göra? Ja, hur hade det sett ut ifall allt blev som jag ville?


Frågar om och om igen, utan svar. Men vem lurar jag, ingen vet väl det. 

En lyckans själ?


//Charlotte

Av Charlotte Gilde - 31 januari 2010 21:14

Jag saknar,saknar mycket och många på olika sätt. En kram, en fråga, ett skratt, ett hårstrå i ögat, att ha sitt eget boende, att vara säker på en framtidsfråga, att vara nära till hands, att finnas till...ett gräl, en trång toalett, rötter, ja det är mycket som kommer och går här i livet. Vi blir äldre och funderar olikt vi funderat tidigare och kommer fram till annorlunda svar nu än då. Det är positivt att vi ser på vardagen ur olika vinklar annars hade inte mycket varit intressant, hade jag kunnat fortsätta i samma spår som jag planerade för en längre tid sedan. En utstakad väg där jag vet vad som bör göras för att komma vidare. Att strunta i hur omgivningen påverkar mig och ändå fortsätta "framåt".

Jag vill påverkas och förändras, jag vill fortsätta förundra mig själv-det gör mig glad. Jag är nyfiken på livet, framtiden, vad den kan ge mig. Vad det kan bli utav mig förutom den kvinna jag blivit/är idag.


När jag sluter mina ögon efter en av 365 dagar på ett år, ett år i mitt långa liv, så samlar jag alla intryck och funderar på vad dessa kan göra för mig. Kan jag ta med mig något positivt till den otroligt stora ryggsäck jag redan bär? Den är inte tung, inte för tung, den är bara otroligt stor och rymlig. Den är skräddarsydd för Charlotte Gilde och kan inte säljas för något pris i världen. Det är en sådan ryggsäck som skulle vara ovärdelig att återfå vid en brand, ifall den var av äkta materia. Så fundera och hoppas ni känner att den hänger där, att den påverkar vilka vägar som väljs och kommer att väljas. Det kan vara bra med lite extra motion..så ta ibland den långa uppförbacken!


//Charlotte


Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards